Före kvällen
Rymdvädret avgör mycket. En lugn sol håller vägarna mot Amerika öppna; en solstorm stänger dem men kan öppna söderut, mot Afrika och Mellanöstern. Appen läser prognosen, räknar ut när det blir mörkt här och på andra sidan Atlanten, och föreslår vilka kanaler som är värda att pröva.
Skymningen
När solen går ned kommer Europa in, kanal för kanal. Det är grannarna: stationer från hela kontinenten som bär sina kanaler hela natten. De är både sällskap och problem — en amerikan på 1500 kHz delar kanal med en europé några hertz bredvid.
Mitt i natten
När det är mörkt hela vägen till Newfoundland öppnas Atlanten, ibland bara några minuter i taget. SDR-mottagaren spelar in hela mellanvågen på en gång, medan jag lyssnar på en kanal i taget — eller sover.
En liten vakt lyssnar samtidigt genom fjärrmottagare i Storbritannien och Irland och säger till när Nordamerika öppnar. Det jag själv hör räknas. Det fjärrmottagarna hör är bara ett tips om var jag ska vrida.
Gryningen
När det ljusnar i öster men fortfarande är mörkt västerut kan de amerikanska stationerna stå som starkast. Sedan stänger det, kanal för kanal, och Europa tystnar med dem.
Morgonen
Datorn går igenom inspelningen: varje kanal, varje minut, varje bärvåg. Varje sändare ligger en aning bredvid sin kanal, och den avvikelsen följer den natt efter natt — så det går att se vad som är kanalens vanliga europé och vad som är nytt. Taligenkänning lyssnar efter stationsnamn och orter och lägger fram det som är värt att höra.
Ingenting blir en logg förrän jag själv har hört det.
Efteråt
En station som hörts med sitt namn får en mottagningsrapport: klockslaget, vad som sändes och hur signalen lät. Ibland kommer ett svar — ett QSL. Det första nordamerikanska kom fyra dagar efter natten.